Sparbanksrörelsen startade 1810 när den skotska prästen Henry Duncan etablerade den första sparbanken i Ruthwell, Skottland. Hans idé var att vem som helst, när som helst skulle få sätta in hur små belopp som helst och dessutom kunna ta ut dem när de ville. Han ville hjälpa alla till det vi idag kallar en sund ekonomi.
En viktig del av Duncans idé var att ingen person skulle äga en sparbank. Vinsten skulle återinvesteras i det område där banken var verksam. Vinsten stannar kvar i den lokala sparbanken och det lokala samhället till nytta för banken, kunderna och samhället. En sparbank verkar tillsammans med lokalsamhället, vilket innebär att banken är beroende av hur det går för området där den finns och har ett starkt intresse för lokalsamhällets utveckling.
I Sverige bildades den första sparbanken i Göteborg år 1820, och därefter växte antalet sparbanker snabbt. Sparbanken Tranemo grundades 1904 i Nittorp utifrån samma idé att ge allmänheten möjlighet att hantera sin ekonomi på ett sunt sätt.
Bolagsformen innebar då, och innebär fortfarande, att bankens vinst används för att stärka bankens ekonomi inför framtida påfrestningar och till samhällsnyttiga projekt inom verksamhetsområdet.
